Riksbanken har tidigare varit kända för att vara sena på bollen. Framför allt gällde det när inflationen började stiga under 2021 och alla lampor lyste röda. Ändå väntade Riksbanken med att höja styrräntan. Inte förrän i april 2022 höjdes den. Då låg inflationen redan på 6,4 procent. Långt över Riksbankens mål.
Därför kan man delvis förstå Riksbankens tveksamhet att redan nu sänka styrräntan. Men två fel gör inte ett rätt, som det heter. Riksbanken kommunicerar själva att de förväntar sig att inflationen kommer att sjunka framöver. I kombination med en svag konjunktur, lågt resursutnyttjande och hög arbetslöshet hade Riksbanken all möjlighet i världen att redan nu sänka. Risken för en överhettad ekonomi är i detta läge obefintlig.
Bostadsbyggandet ligger på mycket låga nivåer. Under första kvartalet 2025 påbörjades bara 1 269 småhusbyggen. Man får backa till 90-talskrisen för att hitta liknande siffror. I SCB:s statistik syns också att bostadspriserna åter börjat falla, efter en rejäl återhämtning under 2024 och början av 2025. Bankutlåningen ligger också på mycket låga nivåer. Så inte heller ur en skuldsättningssynpunkt finns det fog att hålla styrräntan onödigt hög i detta läge.
Människor håller just nu hårt i sina plånböcker, vilket inte är så underligt med tanke på oron i vår omvärld. Den låga konsumtionen bidrar till att lågkonjunkturen blir djupare än den annars hade behövt bli. Därför hade Riksbanken inte tagit någon makroekonomisk risk med att sänka redan nu.
