Svårt att sälja nära vindkraft
Redan under sina första år mötte Johanna spekulanter som oroade sig för vindkraft. Områden som kommuner pekat ut som lämpliga att bygga anläggningar på blev mer svårsålda.
– Jag minns ett litet fritidshus som låg nära ett vindkraftverk. Det var svårt att sälja eftersom närheten var störande – det var inte det folk sökte i ett lantligt fritidshus, berättar Johanna.
Hon ser hur närhet till vindkraftverk eller projekterade områden minskar antalet intresserade köpare, vilket pressar priserna. Landskapsbilden är central för fastighetsvärdet och stora anläggningar påverkar den negativt.
Solcellsparker oroar boende
För omkring fem år sedan började projekteringarna av solcellsparker ta fart i Kronoberg, länet som idag har störst anspråkstagen yta för solparker i landet. Johanna har gjort flera värderingar och försäljningar nära planerade parker. Oro bland boende är vanligt.
Under ett flertal försäljningar har Johanna sett hur intresse och köpeskillingar blivit påverkade, de uteblir från visningen. Budgivare som hoppat av när de sett projekteringsunderlagen. De ville bo på landet, inte bredvid en industri.
– Som mäklare är jag skyldig att informera om pågående processer som jag känner till, även om det är osäkert om de blir av, säger hon.
En av de planerade parkerna hon kommit i kontakt med omfattar hela 700 hektar, vilket motsvarar en storlek på nästan ett tusen fotbollsplaner. Johanna förvånas över hur lite sakägarna får säga till om i prövningsprocessen. Dessutom sker många markanspråk i nyplanterade skogar som ännu inte återhämtat sig efter stormen Gudrun och därför inte är avverkningsbar skog.
– Jag frågar mig hur stort avtryck sol- och vindkraft ska få göra på naturen och närboende. Det är lätt att bli kritisk när man ser vissa projekteringar, när skyddet och prövningsprocesserna känns svaga.
När vindkraften kom till den egna byn
Även privat har Johanna drabbats av industrialiseringen av landskapet. Hemma i Virestad planerades vindkraftverk bara 700–800 meter från hennes bostad.
– Vi är flertal närboende som inte fick någon information alls i början. Jag fick informationen till mig via en granne som hört ett rykte. Många upplever även kommunikationen extremt bristfällig, där vindkraftsbolagets intresse på sakägare upplevts mycket dåligt. Kommunen hade tidigare bedömt området som mindre lämpligt, samt att projektet gick emot kommunens översiktsplan med rekommenderade meter till närboende, ändå drevs processen vidare. Företaget verkade testa hur långt de kunde gå, säger Johanna.
Konsekvenserna blev kännbara. Många slöt upp i motståndet mot etableringen vilket var en styrka, men samtidigt fanns markägarna som önskar upplåta marken. Det delade byn i två sidor. Grannar ville flytta, byn splittrades och gemenskapen påverkades. Kommunens politiker såg problematiken i tidigt skede och informerade Vindkraftsbolaget att om en ansökan lämnas in kommer de använda sitt Veto – något Johanna är tacksam för.
– Vetorätten är extremt viktig att bevara för sakägare. De som faktiskt ofta blir illa berörda och påverkade negativt. Där kan kommunens politiker lyssna in sina kommuninvånare och stoppa de projekteringar de anser gör en för stor påverkan. Samtidigt ser jag i andra projekteringar hur vindkraftsbolagen försöker runda vetot genom att återkomma med mindre och färre verk.
Vill se tydligare regler
Johanna efterlyser skarpare regler för både vindkraft och solcellsparker – med längre skyddsavstånd och bättre ersättningar för närboende. Hon hänvisar till Danmark där minimiavstånd och kompensation är lagstadgade.
Hon menar också att vetorätten som kommuner har vid etablering av vindkraft även borde omfatta solcellsparker.
– Idag finns ett narrativ där företagen i den här branschen är klimathjältar medan vi oroade närboende framställs som egoister som gör motstånd mot en grön omställning. Våra hus är en stor del av våra liv. Många har lagt sina livsbesparingar i sina hem. Det är inte rimligt att så många närboende ska behöva betala ett så högt pris. Vi behöver ta den här problematiken på allvar. För mig handlar det om rättvisa villkor, respekt för boende och rimliga processer, avslutar Johanna.
