Med ett allt mer föränderligt klimat är det angeläget att samhället byggs starkt för att klara olika belastningar. I den utredning som miljöminister Romina Pormoukthari nyligen mottagit har man velat förebygga att människor tvingas flytta från hem som drabbas av klimatbelastningar. Detta misslyckas man med.
Utredningens förslag om att se över äldre detaljplaner där tomter ligger på uppenbart olämpliga platser för bebyggelse är rätt tänkt, men man lyckas inte presentera en rimlig ekonomisk lösning för att trygga de hem som klimatåtgärderna ska skydda. Problemet är att utredningen inte lyckas säkra sambandet mellan värdestegring och kostnadskrav.
Dessa kostnader kan alltså komma att driva hushåll från deras hem – precis det som klimatanpassningsutredningen egentligen skulle motverka.
En fastighet som redan har drabbats av exempelvis översvämning, och riskerar att drabbas ännu värre framöver, har sannolikt även minskat i värde. En klimatanpassningsåtgärd som eliminerar detta hot kan bidra till att återupprätta fastighetsvärdet. Det möjliggör också att klara en medfinansiering av det slag som utredningen föreslår. Men den nytta som utredningen begränsar sig till är enbart det uppfattade hot som kommunen anser är motivet för klimatåtgärden. Det finns inga garantier för att detta avspeglar sig i fastighetens marknadsvärde.
"Medfinansiering" kan utgöra en årslön
Ett annat förslag från utredningen är att grannar ska medfinansiera klimatanpassningsåtgärder för en angränsande kommunal byggnad, exempelvis en asfalterad skolgård som behöver åtgärder för att avleda eller kvarhålla dagvatten. Det spelar då ingen roll om grannvillan redan gjort investeringar som stärkt husets klimatresiliens. Utöver de skatter och avgifter som ett hushåll normalt betalar, sällar sig då kostnaden för att ha en kommunal klimatkänslig byggnad till granne.
Utredningens föreslagna medfinansiering ges ett tak på 10 procent av fastighetens värde. De kostnader som uppstår för fastighetsägaren kan med andra ord bli mer än en årslön, vilket inte alla har på banken.
Dessa kostnader kan alltså komma att driva hushåll från deras hem – precis det som klimatanpassningsutredningen egentligen skulle motverka.
Parallella och motstridiga processer
Slutligen måste konstateras att utredningen står i kontrast till vad regeringen ansvarar för på andra håll. I utredningens förslag på klimatanpassningsåtgärder kan bygget av en damm vara en åtgärd som säkrar bebyggelse från översvämning.
Samtidigt förbereds nu över hela landet i en parallell process för utrivning av dämmen och dammanläggningar för att skapa fria vattenvägar i en nitisk övertolkning av ett EU-direktiv. På det sättet avhänder sig myndigheterna kontrollen över vilda vattenflöden och försvagar samhället. Utredningen framstår i detta ljus med sina förslag som att det offentliga inte vet vad den andra handen gör.
Jonathan Lindgren
Samhällspolitisk expert, Villaägarnas Riksförbund
