Innan året är slut ska samtliga Sveriges kommuner kunna ordna fastighetsnära insamling (FNI) av förpackningar från hushåll. Reformen innebär att hushållen sorterar olika avfallsslag redan i hemmet och placerar dem i större kärl med flera fack för plast, glas och annat förpackningsavfall.
Det finns tydliga fördelar. Avfallet blir renare och mer lämpat för återvinning. Sorteringen flyttar ut från köket till avfallskärlet. Promenaderna till återvinningsstationer ska bli färre. En grundtanke är att insamlingen ska ske just fastighetsnära.
Men med fel fordon faller denna vinst.
Sopbilar kan plötsligt inte köra på vissa villagator
Villaägarna får nu signaler från allt fler orter om att kommuner och entreprenörer uppdaterat sina fordon för att klara de nya avfallsfraktionerna – men att fordonen samtidigt blivit för stora och otympliga för den miljö där de ska användas.
Boende i Solna var först med att slå larm. På Ekstigen har sophämtningen uteblivit sedan april 2025. Trots att entreprenören enligt avtal ska ”anpassa fordon och hämtning efter de förhållanden som råder i kommunen” har hämtningen stoppats genom ett skyddsstopp med hänvisning till bristande sikt vid en vändplan.
I stället för att lösa arbetsmiljöproblemet med ett mer ändamålsenligt fordon har resultatet blivit en permanent hänvisning till en gemensam uppsamlingsplats 150 meter bort.
Liknande signaler kommer från Sollentuna, där nya fordon inte längre anses farbara på gator där hämtning tidigare fungerat utan problem. Samfälligheter och enskilda boende uppmanas att själva ordna mark för gemensamma uppsamlingsplatser.
Problemen är inte begränsade till tätorter. Även på landsbygden anses gårdsplaner och vägar som fungerat i decennier plötsligt vara otillräckliga för nya, större och tyngre fordon.
Reformens idé går förlorad
När stora sopbilar inte kommer fram blottläggs ett grundläggande feltänk. Reformens intention om hushållsnära insamling går förlorad när lösningen i stället blir avlägsna uppsamlingsplatser.
Det är inte rimligt att hushållen ska bära konsekvenserna av bristande planering eller felaktiga upphandlingar. Kommunerna har möjlighet att ställa krav i sina avtal och säkerställa att upphandlad tjänst faktiskt levereras enligt reformens syfte.
I stället ser vi hur ansvaret i praktiken flyttas över på boende och samfälligheter.
Sophämtning måste fungera
Sophämtning är en grundläggande samhällsfunktion. Den måste fungera – också i villaområden, radhusområden och på landsbygden.
För äldre personer och personer med nedsatt rörelseförmåga innebär långa avstånd till gemensamma uppsamlingsplatser en påtaglig försämring. Under vintertid förstärks problemen ytterligare.
Många kommuner i södra Sverige har haft fastighetsnära insamling i flera år och visat att det går att genomföra på ett fungerande sätt. Samma krav måste kunna ställas på övriga kommuner.
Kommunerna ansvarar för sina upphandlingar. De måste säkerställa att de fordon och lösningar som väljs faktiskt klarar uppdraget – och att fastighetsnära insamling också förblir just fastighetsnära.
Jonathan Lindgren, Villaägarnas expert på kommunala tjänster
