”Postnord vägrar dela ut synskadades post.” ”Loftgångar stoppar postutdelning.” ”Hyresgäster tvingas hämta posten en mil bort.” Senaste tiden har rubriker om postförsämringar haglat och detta sker med Post- och telestyrelsens goda minne. Hur blev det så här?
Att det skickas färre brev är ingen hemlighet. Digitaliseringen har lett till att antalet fysiska adresserade försändelser minskat drastiskt. Postnord måste slå ut sina kostnader på färre försändelser, till exempel delas posten ut mer sällan. För att öka intäkterna har portot höjts och det kostar i dagsläget 22 kronor att skicka ett vykort.
Det har dock inte räckt. Postnord vill att även postmottagarna och de som äger fastigheterna där postmottagarna bor ska stå för notan för företagets effektivisering. Att det ens är möjligt beror på regler för utdelning av post som myndigheten Post- och telestyrelsen (PTS) beslutat om, och som gäller det som kallas den samhällsomfattande posttjänsten. Postnord har idag uppdraget att stå för den tjänsten.
När PTS beslutade om de nya reglerna bjöd myndigheten in oss organisationer som företräder hushållen. Vi varnade redan då för att föreskrifterna skulle leda till kostsamma försämringar för fastighetsägare och ytterst postmottagarna.
Två år senare kan vi se att vi tyvärr fick rätt. Nu ser vi hur bostadsföretag, bostadsrättsföreningar och radhusägare tvingas betala för att anpassa sig till Postnords nya krav. Det innebär både ökade kostnader och en försämrad service för boende, trots att de varken har något avtal med Postnord eller någon möjlighet att påverka besluten.
Enligt PTS föreskrifter får Postnord besluta om fordon och färdväg för att dela ut posten, och det kan vara rimligt. Problemet är att Postnord genomgående byter ut befintliga fordon mot större och därmed uppstår svårigheter när brevbäraren inte längre färdas på cykel utan i en skåpbil. Vad som fungerat problemfritt blir i stället problematiskt. När utdelningen ska ske från bil blir det trångt, ibland finns det bommar som behöver öppnas vilket tar extra tid.
Om fastighetsägaren inte sätter upp en ny postanordning ser Postnord det som ett ”varaktigt hinder”. Då får Postnord lämna posten till ett expeditionsställe.
Postnord vill då lägga om sin färdväg och får enligt reglerna anvisa en ny plats för postanordning. Den kan ligga upp till 200 meter bort och ska iordningsställas och bekostas av fastighetsägaren. Att sätta upp en stabil och säker postanordning kan gå på flera tusenlappar per hushåll, ännu mer om marken måste förberedas. I vissa fall krävs sprängning, markarbeten eller bygglov. I PTS regler står att en sådan förändring ska hanteras i ett samråd, men vår erfarenhet är att något verkligt samråd med postmottagare är sällsynt. Samråd med fastighetsägare förekommer, men går ofta ut på att Postnord presenterar den färdiga lösning företaget vill ha, på fastighetsägarens bekostnad.
Om fastighetsägaren inte sätter upp en ny postanordning ser Postnord det som ett ”varaktigt hinder”. Då får Postnord lämna posten till ett expeditionsställe. Det kan vara ett företagscenter flera kilometer bort med begränsade öppettider. Vi står alltså i ett läge där PTS accepterar att Postnord i princip har obegränsad makt att tvinga fram kostsamma lösningar för postutdelning, för att över huvud taget dela ut den post som företaget enligt sitt samhällsomfattande uppdrag är skyldig att utföra. PTS som tillsynsmyndighet kan bara granska om Postnord följer föreskrifterna, samma föreskrifter som ger Postnord dessa möjligheter. Fastighetsägare kan inte få prövat om Postnords krav är rimliga, det råder en rättslöshet.
Vi menar att Postnord tänjer på regelverket då de till exempel gång på gång hänvisar till arbetsmiljöproblem när det rör sig om normala byggnader med trappor och loftgångar, och trafikproblem vid vanliga vägar i radhusområden.
Naturligtvis ska arbetsmiljö- eller trafikproblem inte negligeras. Men i dagsläget uppfattar vi att Postnord använder detta som förevändning för att fastighetsägare ska uppföra postanordningar på platser som passar Postnord bättre.
Vilket annat företag kan kräva att utomstående bekostar deras effektiviseringar? Med en myndighets goda minne?
Vi efterlyser tre förändringar:
- Postnord ska inte kunna hävda arbetsmiljö- eller trafikproblem utan rimlig grund.
- Kostnaderna för Postnords effektiviseringar ska inte ligga på fastighetsägare och postmottagare.
- Det ska införas en överklagandemöjlighet för de beslut som Postnord fattar, där en myndighet inte bara ska se till huruvida föreskrifterna följs, utan också dess faktiska konsekvenser.
Postutdelningen är en samhällsfunktion som vi inte har råd att låta vara oförutsägbar eftersom den är avgörande för allt från att räkningarna ska bli betalda till att medborgare ska hållas informerade. I otrygga tider som dessa behöver vi kunna lita på att den fungerar som den ska och att den inte belastar enskilda fastighetsägare och mottagare på ett orimligt vis. I ett välrustat Sverige skapar postutdelningen inga märkliga rubriker, där kommer bara posten fram i tid som vanligt. Det ansvaret ligger ytterst på regeringen.
Ulrika Blomqvist, vd, Bostadsrätterna
Johan Nyhus, förbundsordförande, HSB
Marie Linder, förbundsordförande, Hyresgästföreningen
Johanna Frelin, vd, Riksbyggen
Cathrine Holgersson, vd, Sveriges Allmännytta
Erica Halling, förbundsdirektör, Villaägarna
