Bostadspolitiken ska bidra till att fler kan göra bostadskarriär, från den första lilla lägenheten till det egna huset, och att nybyggande underlättas.
Energipolitiken måste vara långsiktig, främja hållbar utveckling och hålla energikostnaderna för hushåll på en låg nivå.
I detta program utvecklar vi vår syn på dessa centrala områden.
Uppmuntra och skydda enskilt ägande
Det enskilda ägandet är en av grundstenarna i ett fritt och demokratiskt samhälle och en förutsättning för en fungerande marknadsekonomi. Att få äga ett eget hus bidrar till individers frihet och självständighet. För Villaägarna är det centralt med ett starkt skydd för ägandet av det egna huset. Personligt ägande av hus och mark ger incitament till ansvarstagande och långsiktigt klok förvaltning, något som kommer hela samhället till godo.
En egen, ägd bostad ger trygghet och inflytande över en viktig del i den egna livssituationen. För många människor är det egna huset en ekonomisk och social centralpunkt i tillvaron. Skatte- och bostadspolitiska spelregler måste vara långsiktiga för att människor ska kunna planera sitt boende över livscyklerna. Retroaktiva ändringar som försämrar förutsättningarna är oacceptabla.
Tomträtt som upplåtelseform är otidsenlig. Tomträttshavare ska ges möjlighet till friköp. Kraftigt höjda marktaxeringsvärden ska inte kunna drabba tomträttshavare genom orimligt höjda avgälder och friköpspriser.
Det förekommer att bedragare ansöker om lagfart på någon annans fastighet och att fastighetsägaren tvingas processa för att få lagfarten tillbaka. Något sådant ska inte kunna inträffa. Den som är lagfaren ägare till en fastighet måste få ett effektivt skydd mot lagfartskapning.
Det händer även att personer utan anknytning till en fastighet medvetet och felaktigt skriver sig på denna. Småhusägare som drabbas av detta virtuella intrång lider ofta stor skada. Det är därför viktigt att sådana fall av medveten felaktig folkbokföring utreds skyndsamt och rättas av skatteverket som är ansvarig myndighet.
Fastighetsägare ska inte kunna tvingas att betala gatukostnader för nya och upprustade kommunala gator. Infrastruktur, som alla kommuninvånare har nytta av, ska istället finansieras med offentliga medel. Det är särskilt viktigt att förhindra gatukostnader i områden som redan är bebyggda då det innebär en stor och oförutsedd kostnad.
Expropriation är ett annat område där den enskildes rättssäkerhet påverkas negativt. Allt mer av expropriation initieras av privata, vinstdrivande aktörer för gruvdrift eller utbyggnad av infrastruktur som telenät, bredband och energiförsörjning. Det gällande regelverket för expropriation måste ändras med avsikten att tydligare värna den enskilde markägaren. Ersättningsreglerna vid expropriation måste förbättras ytterligare.
I ett föränderligt samhälle kan taxor och avgifter ibland behövas som styrmedel för att hushåll ska ändra sina beteenden. Det är dock viktigt att dessa inte alltför hårt drabbar ett hushåll som har svårt att ändra sina vanor.
Kommunernas kostnader ska vara transparenta och lätta att jämföra för att ge incitament till effektiv kommunal förvaltning.
Minska skattebelastningen på bostaden
I fokus för Villaägarnas arbete står att sänka skattetrycket på bostaden. Ingen annan investering är föremål för så många olika beskattningsformer som det egna småhuset, en beskattning som skapar hinder för att skaffa eget hus, som försvårar ägandet och gör det svårt att byta bostad.
Ett tryggt boende är grundläggande i ett välfärdssamhälle. Skatter som tas ut utan hänsyn till människors betalningsförmåga äventyrar människors trygghet.
Fastighetsskatten har visserligen begränsats i högtaxerade områden men dess konstruktion är lika fullt otillfredsställande då den i sin nuvarande form är godtycklig genom att taxeringen slår mot den enskilde husägaren medan taxeringsvärdet baseras på andra fastighetsägares försäljningspriser. Småhusägare har fått se taxeringsvärdet stiga kraftigt även om de inte gjort någon standardhöjning på den egna fastigheten. Hela taxeringssystemet är orimligt och felaktigt och måste reformeras.
En bostadspolitik för fler egna hem
Bostadspolitiken ska vara långsiktig och utformas så att måttliga inkomster räcker till att förverkliga drömmen om det egna huset.
På många håll i landet är det svårt att ens komma in på bostadsmarknaden och förhoppningen om ett eget hus är i många fall en ekonomisk omöjlighet. Sverige behöver en bostadspolitik som underlättar inträdet på bostadsmarknaden, som motverkar den bostadsbrist som finns på många håll och som möjliggör för fler människor att få bo i ett eget hus.
Bristen på bostäder avhåller och försenar många människors familjebildning. Framför allt slår detta mot unga vuxna. Människors livschanser begränsas av nuvarande bostadspolitik. Stora grupper låg- och medelinkomsttagare har idag ingen möjlighet att skaffa sig ett eget hus. Att skapa möjlighet också för familjer med måttliga inkomster att äga ett eget hus kräver nytänkande inom bostadspolitiken och samverkan mellan stat och kommuner inom en rad områden.
I många kommuner finns åtskilligt med kommunägd, obebyggd mark.
Villaägarna anser att fler kommuner ska planera för ökat småhusbyggande samt sälja tomtmark direkt till presumtiva småhusägare. Tomtmarksförsäljningar via en exploatör leder till högre priser och begränsar den blivande småhusägarens val av hustyp.
Vidare bör staten införa regleringar i planprocessen som i Sverige helt styrs av kommunerna. Sådan tvingande lagstiftning bör ange för varje kommun hur mycket mark för bostadsbyggande som måste detaljplaneras.
Lagstiftningen ska inte vara normativ som den nuvarande bostadsförsörjningslagen utan sanktioneras genom vite.
Tomträtt infördes ursprungligen för att möjliggöra för fler att förverkliga en egnahemsdröm, men skapar numera stora problem för den enskilde. När markvärdena stiger höjs både tomträttsavgälden och friköpspriser helt oberoende av det enskilda hushållets betalningsförmåga. Det allmänna ska sälja befintliga tomträtter och inte upplåta några nya.
Staten bör stimulera långsiktigt bosparande. Staten kan också stimulera nybyggnation genom att fortsatt förenkla plan- och bygglagen på ett sådant sätt att tiden från bygglov till färdigt hus kortas. Enskilda småhusägares intressen måste beaktas i denna process. Även infrastrukturpolitiken bör utformas för att främja småhusboende i hela Sverige.
Sammantaget anser Villaägarna att det ska tas gemensamma initiativ från stat och kommun för ökat bostadsbyggande av framför allt småhus. Villaägarna anser att det är dags för ett egnahemsprogram för 2000-talet för att ge fler möjlighet att bli småhusägare.
Energipolitik för låga kostnader och hållbar utveckling
Energipolitiken måste vara långsiktig, främja hållbar utveckling och bidra till låga energikostnader för småhusägare. Det offentliga måste genom en aktiv energipolitik stimulera investeringar i miljövänliga, kostnadseffektiva energilösningar och elproduktion samt sörja för att hållbara energislag premieras framför sådana som bidrar till växthuseffekten.
Osäkerhet om effekten av energieffektiviserande åtgärder och framtida energipriser gör att hushållen avstår från att investera i energieffektivitet. För att överkomma hindren ska möjligheterna till ROT-avdrag utökas, då detta är ett teknikneutralt stöd till bland annat energieffektivisering av huset.
Det europeiska systemet med utsläppsrätter, som syftar till minskade utsläpp av växthusgaser, belastar även konsumtion av ren el med ökade kostnader. Systemet bör därför reformeras.
Såväl elnät som fjärrvärmenät är monopolmarknader och måste vara föremål för politisk styrning. Staten har en viktig uppgift i att skydda kunderna från överdebitering. Övervakningen ska pressa småhusägarnas kostnader för uppvärmning och hushållsel så att priserna blir lika låga som vid konkurrens.
Den kommunala fjärrvärmen innebär en möjlighet för våra offentliga aktörer att spela en roll på marknaden för miljövänlig energi. Framsynta kommuner kan genom sina fjärrvärmebolag bidra till en bättre fungerande lokal energimarknad. Småhusägare ska däremot kunna välja uppvärmningsform. Kommuner ska inte kunna tvångsansluta privata fastigheter till kommunal fjärrvärme.
Energibesparande lösningar och miljövänliga material är viktiga inslag i ett hållbart samhällsbyggande. Det är därför viktigt att samverka för att hitta lösningar som minimerar miljöpåverkan.
Rimliga kostnader för bolån
Räntor på bolån är en av småhusägarhushållens största utgiftsposter. Ränteavdragen ska behållas, och bankernas bolånemarginaler ska vara rimliga.
Transparensen på bolånemarknaden måste förbättras vilket är en förutsättning för ökad konkurrens och bättre villkor för bolånekunderna.
Staten ska inte reglera hushållens amorteringstakt, utan istället ställa krav på bankernas bolåneportföljer så att amorterande och lågt belånade hushåll erbjuds lägre boräntor än hushåll som är högt belånade och inte amorterar.
Trygghet i boendet
Skydd av person och egendom är en av statens viktigaste uppgifter. Ingen ska känna sig otrygg, varken i sitt eget bostadsområde eller på allmän plats.
Ett inbrott i bostaden är en integritetskränkning och oroar villaägare mer än andra. Polisen och regeringen måste prioritera villainbrotten så att de minskar varaktigt.
Det krävs åtgärder för att stoppa internationella stöldligor och förhindra att stöldgods lämnar landet, men också åtgärder riktade mot livsstilskriminella och ungdomar som begår villainbrott. Samtidigt behöver det brottsförebyggande arbetet stärkas och inriktas mot långsiktiga och varaktiga åtgärder, t.ex. grannsamverkan. Det kan i ökad omfattning ske i samverkan mellan polisen och kommunerna.