Mark- och miljödomstolen i Nacka har nyligen prövat frågan om en va-huvudmans ansvar för översvämningsskador efter ett mycket kraftigt skyfall. Sommaren 2018 drabbades Uppsala av ett skyfall motsvarande ett 135-årsregn, vilket ledde till omfattande källaröversvämningar. Efter att ha ersatt de drabbade fastighetsägarna väckte Trygg-Hansa AB regressvis talan mot va-huvudmannen, Uppsala Vatten och Avfall AB, med stöd av lagen om allmänna vattentjänster.
Skyfall ledde till omfattande översvämningsskador
Skadorna bestod dels av baktrycksskador där spillvatten trängde upp genom bland annat golvbrunnar, dels av översvämningar orsakade av dagvatten som pressades tillbaka genom fastigheternas dagvattenledningar. Trygg-Hansa menade att va-anläggningen inte uppfyllde lagens krav på säkerhet och funktion. Enligt etablerad praxis ska separerade spillvattenledningar i princip vara täta, och separerade dagvattensystem ska klara ett 10-årsregn.
Försäkringsbolaget krävde ersättning av va-huvudmannen
Uppsala Vatten invände att skyfallet varit så exceptionellt att skadeståndsansvar inte kunde komma i fråga, force majeure. Bolaget hävdade också att stora delar av det aktuella ledningsnätet utgjorde ett kombinerat system för spill- och dagvatten samt att anläggningen uppfyllde lagens krav. Utöver det ansåg va-huvudmannen att tidigare rättspraxis byggt på felaktiga förutsättningar och att rättsläget förändrats väsentligt i och med Svenskt Vattens publikation P110.
Domstolen konstaterade att i ett duplikatsystem med separerade ledningar ska spillvattenledningen i princip vara tätt och inte påverkas av nederbörd, medan spillvattenledningen i ett kombinerat system måste dimensioneras så att den kan avbörda även dagvatten. I det senare fallet gäller säkerhetskravet att avloppsnätet bör anordnas och skötas så att de fastigheter som är mest utsatta för översvämningsrisk statistiskt sett inte löper risk att drabbas med kortare återkomsttid än tio år. Domstolen framhöll att den har att tillämpa gällande rätt och att eventuella förändringar av rättsläget får ske genom lagstiftning eller avgöranden från högre instans.
När det gäller invändningen om force majeure konstaterade domstolen att det saknas tydligt rättsligt stöd för att en viss regnmängd automatiskt befriar en va-huvudman från ansvar. Inte heller ansågs det aktuella skyfallet vara tillräckligt för att helt undanröja ett eventuellt ansvar.
Tvist om ledningssystemens utformning
En annan väsentlig tvistefråga mellan parterna i målet var vilket slags ledningssystem som det handlade om. Domstolen utgick från att va-huvudmannen hade bevisbördan för sitt påstående om att fastigheterna hade kombinerat system. Vid bedömningen av ledningssystemets utformning fann domstolen baserat på va-huvudmannens uppgifter att de äldre centrala delarna av Uppsala huvudsakligen har kombinerade system, medan nyare områden i de mindre centrala delarna i regel har duplikatsystem.
Efter genomgång av nu varje aktuell fastighet biföll domstolen Trygg-Hansas skadeståndsanspråk för fastigheter med baktrycksskador i områden med duplikatsystem. För motsvarande skador i områden med kombinerat system avslogs däremot anspråken. Även vissa krav avseende skador orsakade av inträngande dagvatten bifölls medan några avslogs. För en del fastigheter ansåg domstolen inte att det var tillräckligt klarlagt i frågan om skadeorsak och avslog därför Trygg-Hansas skadeståndsanspråk.
Domstolen: Extrem nederbörd ger inte automatiskt ansvarsfrihet
Domen ligger i linje med den rättspraxis som utvecklats under lång tid på området. Särskilt intressant är domstolens ställningstagande att det saknas stöd för en generell ansvarsfrihet vid extrema regn, även när regnmängderna motsvarar ett 135-årsregn. Med tanke på de principiella frågorna som aktualiseras kring force majeure vid skyfall och betydelsen av Svenskt Vattens publikation P110 är det sannolikt att domen kommer att överklagas.
(Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, deldom 2026-05-12 i mål M 9450-20)
Aurora Svalbring, förbundsjurist
