Trots att Sverige är en av Europas största nettoexportörer av el fortsätter priserna att skena i landets södra delar. Det är inte rimligt att hushåll och företag i Skåne ska bära konsekvenserna av en energipolitik som till stor del formas i andra länder. Skillnaderna mellan norra och södra Sverige är nu så stora att regeringen inte längre kan förhålla sig passiv.
Den faktiska prisutvecklingen i oktober talade sitt tydliga språk. I elområde 1, där Luleå ingår, låg priset i genomsnitt på 14,2 öre per kilowattimme. I Malmö samma månad var priset 71,3 öre. Det innebär att elen i södra Sverige kostade över fem gånger så mycket som i norr. Det sker samtidigt som Sverige exporterar stora mängder el från södra Sverige till kontinenten. Resultatet blir att ett hushåll i Malmö får betala kontinentala priser.
Det är inte rimligt att det ska vara fem gånger dyrare att värma upp ett hus i Skåne än i Norrbotten. Det är inte heller rimligt att elpriset ska vara fem gånger så högt för att baka en Pågens limpa i Malmö som ett Polarbröd i Älvsbyn. Sverige är ett land och det måste råda konkurrensneutralitet, både för företag och för hushåll.
Prognosen för december visar ett decemberpris i Luleå på 28,27 öre per kilowattimme, medan Malmö ser ut att landa på 90,01 öre. Och detta är ju bara spotpriset. När energiskatten, elbolagens påslag, moms och elnätsavgiften räknas in hamnar den faktiska kostnaden ofta på en nivå som är fyra till fem gånger högre än själva marknadspriset. De reala skillnaderna mellan norr och söder blir därför ännu större än vad statistiken visar.
Samtidigt fortsätter Svenska kraftnät att prioritera utbyggnaden av nya exportkablar, trots att flaskhalsarna inom landet är det som i hög grad driver upp priset i de södra elområdena. Aurora Line, den nya ledningen mellan Sverige och Finland, är det senaste exemplet.
Projektet byggdes på åtta år. Nästan hälften av den tid en kraftledning brukar ta att få på plats. Det är i sig intressant, eftersom det visar att Svenska kraftnät kan bygga snabbt. När viljan finns. Projektet innebär också att den mängd el som kan handlas mellan Sverige och Finland nu ökar med över 40 procent. Erfarenheten från tidigare exportkablar är dock tydlig: när överföringen till andra länder ökar, stiger de svenska elpriserna. Det är inget landets hushåll bett om.
Utbyggnaden av det svenska stamnätet måste i alla lägen prioriteras före exportkablar
Den stora frågan är varför utbyggnaden läggs på fler exportförbindelser istället för att bygga bort de akuta flaskhalsarna mellan landets egna elområden. Varför kan Svenska kraftnät bygga en exportledning på åtta år, men inte förstärka det svenska stamnätet eller bygga bort flaskhalsar i samma takt? Det är ju dessa flaskhalsar som gör att norra Sverige har ett betydande elöverskott medan södra Sverige tvingas betala kontinentens priser. Att öka exportkapaciteten innan man byggt bort de interna begränsningarna är ett systemfel som svenska hushåll nu får betala priset för.
Att bygga ut det inhemska stamnätet är nödvändigt. Priset i södra Sverige måste komma ner. Och regeringen måste bli tydlig mot Svenska kraftnät: utbyggnaden av det svenska stamnätet måste i alla lägen prioriteras före exportkablar.
Utbyggnaden av stamnätet och borttagandet av flaskhalsar tar alldeles för lång tid. Åtgärder behövs nu. Men vilka verktyg har då regeringen att ta till? Att se över elprisområdena är en sak. Men det måste ske med klokskap, så att de tyska elpriserna inte sprider sig till hela Sverige. Alla skulle då visserligen få samma pris. Men förändrade elprisområden får ju inte ske till priset att ”alla får det lika dåligt”. Det skulle endast energiproducenter och handlare tjäna på. Inte hushållen.
Ett annat sätt att justera priserna är via energiskatten. I vissa norrlandslän ges idag en skatterabatt som kompensation för vattenkraftsutbyggnaden och det kallare klimatet. Samma modell skulle kunna användas för att kompensera hushåll och företag i de hårdast drabbade elområdena. En sådan åtgärd skulle jämna ut de värsta prisskillnaderna, utan att försämra villkoren i norr.
Prisskillnaderna är nu så extrema att något måste göras. Att fortsätta som idag innebär att hushåll och företag i södra Sverige får bära kostnader för beslut, flaskhalsar och prissignaler de själva inte kan påverka. Sverige är ett land, inte fyra elprisområden. Regeringen måste agera och se till att elpriserna blir rimliga och rättvisa i hela landet.
Håkan Larsson, samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund
