Förbundet verkar för att det ska bli enklare att välja ett boende som passar individens behov. Flera undersökningar visar att det finns en stor efterfrågan på småhus som inte möts i tillräcklig omfattning. Höga byggpriser är en förklaring till detta. Förbundet menar att regeringen bör verka för ökat bostadsbyggande, så att fler får möjlighet att välja det boende de önskar.
Skärpta byggnormer motverkar denna målsättning allt annat lika. Risken att hämma bostadsbyggandet är påtaglig, och bör vägas in i bedömningen av nya regler. När gränsvärdet för nära-noll hus sätts, bör det ske med hänsyn till vad som är samhällsekonomiskt effektivt. Kostnadseffektivitet måste prioriteras i bedömningen av vilka åtgärder som bör vidtas för att hålla tillbaka energianvändningen.
Samtidigt har de boende ett intresse av låga driftskostnader, och det är mer kostnadseffektivt att bygga energieffektivt från början, än att renovera det befintliga huset senare. Om gränsvärdena för energianvändning sätts för lågt, kommer emellertid prishöjningarna på nya bostäder inte i tillräcklig utsträckning balanseras av sänkta driftskostnader. Resultatet blir samhällsekonomisk ineffektivitet och en förmögenhetsöverföring från boende till byggare.
Byggnormen är en tak-regel, och inget hindrar företag från att bygga hus med lägre energianvändning än vad byggnormen anger. Om teknisk utveckling medger energieffektivare bostäder så lägger alltså byggnormen inga hinder i vägen. När nivån för energianvändning bestäms, bör hänsyn även tas till att uppmätta värden gäller vid kontroll. Därför byggs husen med en säkerhetsmarginal, så att de i snitt kommer att hamna en bit under den gräns som sätts av byggnormen.
Icke desto mindre kan existensen av ett minimikrav för energieffektivitet vara värdefullt för en köpare av ett hus, eftersom köparen kommer att ha ett informationsunderskott jämfört med säljaren. En relevant miniminivå motverkar risken att nybyggda hus skulle bli en ”market for lemons”, där svårigheten för köparen att avgöra husets egenskaper skulle styra mot lägre prestanda, eftersom säljaren inte skulle få betalt för bättre prestanda.
Det är därför rimligt att ha en miniminivå som siktar på vad som är ekonomiskt försvarbart, samtidigt som den tar höjd för den säkerhetsmarginal som byggaren kommer att ta.
I promemorian pekas på osäkerheter i det empiriska underlag som ligger till grund för analys och slutsatser. Förbundet instämmer i promemorians konstaterande att konsekvensanalyser om rättsligt bindande krav måste bygga på empiriskt grundad erfarenhet.
Att döma av de kalkyler promemorian redogör för, förefaller det mycket svårt att påvisa samhällsekonomisk lönsamhet vad gäller skärpta krav för småhus. Förbundet menar att gränsvärdena för småhus endast bör sänkas när det med säkerhet går att påvisa att detta är förenat med samhällsekonomisk lönsamhet.
Slutligen vill förbundet i detta sammanhang också peka på de faror som kan uppstå med bostäder med extremt låg energiförbrukning genom hög täthet.
Under 2000-talet byggdes ett större antal småhus och flerbostadshus med s.k. enstegstätade fasader. Felen med denna byggmetod har den senaste 6-7 åren visat sig tydligt. När mindre hål uppstår i fasaden tar sig fukt in men torkar inte ut och mögelskador uppstår som följd.
Förbundet befarar att de nya byggmetoderna för extremt energisnåla hus som kräver mycket tjocka och diffusionstäta konstruktioner kan komma att visa likartade brister framöver. När byggnaderna inte fuktprojekteras tillräckligt bra uppstår risk för mögel och röta när husbyggaren eller husägaren av misstag punkterar diffusionsspärren (kanske för att sätta upp en tavla eller dyl.), eller genom fuktläckage utifrån.
Förbundet anser därför regeringen bör iaktta stor försiktighet när man ställer långtgående energiförbrukningskrav som i sin tur tvingar fram täthetskrav som kan medföra stora skador för de boendes hälsa inte minst – men även ekonomiskt när mögelskador ska repareras och fasader bytas ut.
Villaägarnas Riksförbund
Hans Lemker
Förbundsdirektör
Remissyttrande som pdf: N 2011/7477/E, Förslag avseende genomförande av det omarbetade EU-direktivet om byggnaders energiprestanda m.m. Promemoria II: förslag och bedömningar avseende nära-nollenergibyggnader.
Till: Näringsdepartementet, Per Högström, 103 33 STOCKHOLM
Daterat: Sollentuna 2012-02-06
Handläggare: Jakob Eliasson