Debiteringslängd

Debiteringslängden är avgörande för medlemmars skyldighet att erlägga bidrag genom uttaxering.

Utgångspunkten för medlemmars skyldigheter att göra rätt för sig ekonomiskt är reglerat i lagen om förvaltning av samfälligheter. Här finns bl.a. bestämmelserna om att styrelsen ska upprätta en utgifts- och inkomsstat (budget) och att denna ska godkännas av föreningsstämman. Själva uttaxeringen innebär, om inte stadgarna säger annat, att styrelsen med utgifts- och inkomststaten som grund upprättar en debiteringslängd och lägger fram denna på stämman.

Grunden för vad varje medlemsfastighet ska bidra med är det andelstal som framgår av anläggningsbeslutet. Detta gäller enligt huvudregeln för såväl anläggningens utförande som för driften.

Andelstalen för driften kan ersättas med ett avgiftssystem, dvs. att kostnaderna ska fördelas genom att avgifter tas in för anläggningens utnyttjande. Grunderna för avgiftsberäkningen ska i så fall fastställas vid lantmäteriförrättningen och framgå av anläggningsbeslutet. Avgifterna ska faktureras och ingår inte i själva uttaxeringen.

Om inte stadgarna föreskriver någon annan ordning för uttaxering sker denna alltså genom den upprättade och framlagda debiteringslängden. Debiteringslängden är således av avgörande betydelse för medlemmarnas skyldigheter att erlägga bidrag genom uttaxering.

Om uttaxering sker på rätt sätt och en medlem inte betalar kan styrelsen vända sig till kronofogdemyndigheten för utmätning i medlemmens fastighet. Uttaxeringen med en korrekt debiteringslängd har då samma status som en lagakraftvunnen dom och föreningens fordran har högre prioritet än fordringar med pantbrev som säkerhet.

Om debiteringslängd däremot inte upprättas eller upprättas felaktigt finns ingen bindande betalningsskyldighet för medlemmarna och en medlem som struntar i att betala sin del kan därmed tvinga föreningen till att på en ny föreningsstämma göra om hela uttaxeringen.

Så här kan en korrekt debiteringslängd se ut