PixelImage

Står i vägen för muminpark

Står ivägen för muminpark

Karlstad kommun vill ha bort sex fritidshusägare på Skutberget, för att istället etablera ett Muminland i området. En av de berörda är Helena Trotzenfeldt. Hon är upprörd och kan inte förstå hur kommunen resonerar.

Kvinna blickar ut över Vänern.

Telefonen plingar till. Helena som är på väg till ett möte kastar ett snabbt öga på mobilen och ser ett meddelande från sin dotter. Men det kan inte stämma, det måste vara fel. När Helena kommer ut ur mötet läser hon meddelandet igen. "Har du sett att de ska bygga en Muminpark där vi har sommarstugan?"

Mer om kritiken mot parkplanerna 

svt.se Demonstration mot planerna på Muminparken
nwt.se Demonstration mot Muminparken 

Nu sitter vi i stugan på Skutberget strax utanför Karlstad, alldeles intill Vänern. Helena berättar om den där dagen i april när hon fick reda på att kommunen planerar att säga upp arrendet för henne och hennes man, tillsammans med ytterligare fem boende på Skutberget.
– De kontaktade alltså inte oss först, utan presenterade sina planer på en presskonferens. Vi fick läsa om det i tidningen.

Besökt stugan varje dag i 80 år

Hon och grannarna arrenderar alltså marken som huset står på. Området inbegriper också ett av de äldsta rekreationsområdena i Karlstad. Tvärs över den lilla viken nedanför tomten ser vi motionsanläggningen som utgör hjärtat i området som utnyttjas flitigt av många i Karlstad. Helena var själv där mycket som barn.
Nu vill kommunen riva området, säga upp arrendatorerna och istället låta finska Muminvärlden bygga en sagopark här. Eller temapark som branschuttrycket lyder.
Helena och hennes grannar är upprörda. 
– Den som bott längst här har varit i sitt hus nästan varje dag i 80 år, säger Helena och när hon lite senare visar oss runt på tomten skymtar vi faktiskt mannen hon talar om.

Sommarstugeområdet är från 1930 och välutnyttjat av arrendatorerna. Det gör att Helena idag inte är särskilt orolig. Hon bedömer att sannolikheten för att kommunen ska kunna säga upp avtalen är mycket liten. Avtalen löper visserligen ut vart femte år, men arrendatorerna har rätt till automatisk förlängning. Enligt de jurister hon och hennes grannar har varit i kontakt med är besittningsskyddet väldigt starkt.

Prejudicerande fall saknas

Lagen säger att en uppsägning bara kan motiveras av att markens ägare, det vill säga kommunen i det här fallet, har ett behov av marken som vida överstiger behovet hos arrendatorerna. Och deras behov är specifikt att komma åt sin egendom. Husen ägs nämligen av de boende. Detta är naturligtvis något av en gummiparagraf, eller i vart fall en fråga som inte har ett givet svar. Det finns inte heller några prejudicerande fall som går att använda här.
– Vi har bara hittat ett fall som vagt påminner om detta. Då vann markägaren, som var privat, på grund av att ägaren av det aktuella huset inte hade använt det under de senaste 20 åren, berättar Helena.

Hos kommunen är man säker på att få sin vilja igenom och få bort Helena och hennes grannar. Det är i vart fall den bild projektledare Marianne Andersson ger. Hon förklarar att kommunen visst har rätt att säga upp avtalen utan vidare.
– Kommunen har valt att behålla marken och arrendera ut den just för att kunna behålla rådigheten över den, alltså bestämma hur den ska användas, förklarar hon och tillägger att det är frivilligt att köpa ett hus på arrenderad mark, och att kommunen varit tydlig med vad ett arrende innebär.
Hon tillägger också att kommunen meddelat de berörda om planerna "via brev och möten, som vi brukar göra".

Helena och hennes man köpte huset 2015 och var då högst medvetna om att det var en arrendetomt. Därför kontaktade de kommunen som i generella ordalag förvisso meddelade just att det i teorin skulle kunna bli aktuellt med en uppsägning av avtalen, men att det då inte förekom några sådana diskussioner eller ens fanns sådana tankar.
Men det fick dig inte att tveka kring köpet?
– Nej, eftersom de jurister jag rådfrågade då sa att kommunen inte alls skulle kunna säga upp avtalen så enkelt som de hävdade – och fortsätter att hävda.

"Borde vara hopplöst för kommunen"

Idag är Helena snarare förbryllad än orolig. Hon förstår inte hur kommunen kan agera som den gör, med tanke på vad hon beskriver ungefär som ett "hopplöst läge". Hon förstår inte hur dess jurister kan ha kommit till slutsatsen att kommunen kan säga upp avtalen, när allt – både juristers bedömningar och tidigare, liknande fall – tyder på motsatsen.

I somras bjöd hon och grannarna in två av de ansvariga för ett samtal. Hon beskriver hur de satt här utanför huset, på stenhällen ner mot Vänern. Det var ett avspänt möte och stämningen inte alls så ansträngd som man skulle kunnat vänta sig. Kommunrepresentanterna förklarade att de mycket väl förstår deras reaktion och besvikelse, men att de skulle gå vidare med planerna.
Idag pågår ett arbete med en ny detaljplan för området. Redan där är risken stor att kommunen stöter på patrull. För att få igenom planen på det sätt som krävs för att en etablering av temaparken ska kunna ske måste länsstyrelsen ge dispens för strandskyddet. Det är en öppen fråga och Marianne Andersson vill inte gå in på hur kommunen kommer att argumentera för den.
– Det är en del av den pågående detaljplaneprocessen. Dessutom lär det blir svårt att få detaljplanen godkänd eftersom den skulle få så kallade exproprierande konsekvenser, alltså att den skulle tvinga bort arrendatorerna från sina hus.

Villaägarnas lantmätare Gustaf Lunde."Mycket talar mot kommunen" 

Gustaf Lunde, lantmätare på Villaägarnas Riksförbund, konstaterar att mycket talar emot kommunen i det här fallet. Besittningsskyddet är starkt och innebär som utgångspunkt att arrendatorerna har rätt att få avtalen förlängda. Det som ytterst krävs för att frågan ska kunna avgöras är en avvägning mellan jordägarens och arrendatorernas intressen.
– Det vore i och för sig anmärkningsvärt om behovet av en temapark skulle väga tyngre än arrendatorernas intresse av att kunna bo i sina egna hus, säger han. Samtidigt varnar han för att man redan i detaljplaneprocessen behöver bevaka sitt intresse som husägare, då det kan bli lättare att säga upp arrendatorerna om en detaljplan föreskriver en annan markanvändning än det som arrendena avser.

Fakta om bostadsarrende

Besittningsskyddet för en bostadsarrendator är mycket starkt. Huvudregeln är att arrendatorn har rätt till förlängning av avtalet även när jordägaren har sagt upp honom eller henne för avflyttning. Huvudregeln gäller inte när arrendatorn saknar besittningsskydd och när det finns en besittningsbrytande grund.

Besittningsskydd saknas om:

  • arrendatorn inte har ett färdigbyggt hus på tomten vid den tidpunkt då jordägaren senast kan säga upp avtalet.
  • arrenderätten är förverkad och jordägaren har sagt upp avtalet i förtid.
  • jordägaren har sagt upp avtalet på grund av att en pant eller en borgen som har ställts som säkerhet för arrendeavtalet har försämrats och arrendatorn inte i tid har ställt en ny godtagbar säkerhet (8 kap 14 § jordabalken).
  • arrendenämnden har lämnat en dispens som innebär att arrendatorn helt eller delvis har avstått från -besittningsskydd.

Text och foto: Henrik Rådmark
Ur Villaägaren nr 5, 2017